Det vackra i ett par dagar vissnande tulpaner. De är som att de var målade i akvarell och jag har inte en cell i kroppen som vill slänga ut dem förrän bladen rasar. Jag kan inte låta bli att tycka att det finns något så poetiskt över dem i deras sista skälvande timmar. De är som om de var målade i akvarell.
Det här är en konsekvens av att jag är i otakt med ”fredagsbuketten” som annars garanterar krispiga snittblommor hela härliga ledigheten men jag kunde ändå inte låta bli att fotografera min frukost i dag. I sin enkelhet.
De är som att helgen tar slut när sista bladet faller…
