Tänk er fredag eftermiddag. Vi (Tove och Karin) har pratat med varandra hela tågresan från stockholm via mataffären och hem till Tove. Vi bestämmer oss för att ta en bild var på våra nya projektplaneringskalendrar och höras igen. Vi passar på att nyttja Skype under hela eftermiddagen för då kan vi samtidigt ringa samtal på telefonen. Vi tar nästan ett glas vin tillsammans. Nästan, vi båda häller upp men tänker att det är för tidigt på dan… Det är som att vi sitter på samma kontor men var för sig i våra hem och det funkar rätt bra ändå det här med att vi är kontorslösa. På något sätt är vi ända alltid tillsammans. Det är så det är att ha en Partner in Crime och vi är alltid lika glada att höras och sera alltid lika mycket fram emot att ses irl.
Tillbaka till kalendern. Vi jobbar ju både digitalt och analogt och ni som lyssnat på podden vet att vi delar kalendrar digitalt med varandra, så vad behöver vi då en analog kalender till 2017? Vår tanke med den kalender vi själva utformat är att den skall funkar som projektledningsverktyg och ersätta anteckningsböcker, todo-lists (som tenderar att vara många och oftast på gamla fönsterkuvert). Ett ställe att sortera alla idéer och todo´s för att inget ska falla mellan stolarna. Skillandaden mellan att ha en digital påminnelse är att trycker vi bort den när den piper så glöms den bort och sedan kan vi inte sticka under stol med hur skönt det känns att stryka saker. Att stryka saker från todo-listan för att de är klara, sätta en bock att det är gjort och att slippa bära med sig den något tyngre datorn hela dagen om man har ett möte på stan. Det kommer vi att använda våra kalendrar till.
Bilderna vi tog påminner hen hel del om varandra eller vad säger ni?