”-Det bor en liten surrealist i dig Tove.” Så sa min lärare till mig när jag läste till bildpedagog. Jag kommer ihåg känslan som spred sig i kroppen när han sa det. Det gick rakt in. Jag kände mig förolämpad, missförstådd och ville sist av allt i världen ha en liten surrealist inom mig. Jag tänker ofta på det där och det har provocerat mig genom åren. Men idag i bilen på väg till tåget kom det över mig. Herrej*vlar, jag har ett släng av surrealism i kroppen!! Nu står jag på perrongen och reflekterar i regnet kommer jag på den där citronuppgiften från kursen Konstnärlig Utveckling, då jag gjöt halva citroner och färgsatte dem som bröst och alla kvinnokroppar jag penslat fram i mellanrumsformen av ngt helt annat och den polett som trillade ner den kan ha att göra med ”flugan” från igår.
F**n det bor en liten surrealist i mig.
